tisdag 5 maj 2009

Envist och hänförd fortsätter jag.

Huset står som ett gammalt minne som inte vill lösgöra sig. Två hundra år gammalt, och jag satsar allt. Det var inte ens besiktigat när vi köpte det. Men det är en pärla, och jag tror på framtiden. Vi river ut gamla husbocksätna plankor och lagar taket. Vi tar lån och fortsätter. Det kommer att bli bra, tänker jag och fortsätter envetet. Och hoppas att vi inte tagit fel beslut.